Svenska Dagbladet: ”Växande tro på återfödelse utmanar kyrkan”
Eestlased Rootsis | 25 Dec 2015  | EWR OnlineEWR
DEBATT | REINKARNATION

Tron på reinkarnation är ny i vårt land och har ­brutit sig fram av egen kraft. Reinkarnationstron betyder att den kristna tron ges en ny tolkning jämfört med det traditionella synd- och förlåtelseparadigmet. Domen över det enda jordiska livets ­misstag ersätts av en tro på själens eviga gemenskap med Gud. Det skriver Bengt Wadensjö, biskop emeritus.

Vi upplever just nu en förskjutning i relation till kyrkans traditionella lära hos en del av det svenska folket. Av tradition har allmänna förändringar i synen på värderingar och tro ett samband med synen på döden och de döda.

Det började för drygt hundra år sedan när, för första gången efter järnåldern, bruket att bränna de avlidna återigen etablerades som en svensk begravningssed. Utrymmesbristen på städernas kyrko­gårdar tvingade fram denna förändring, men sannolikt också en föreställning att kremering var mer hygieniskt. Ungefär samtidigt slog humanismen igenom på olika sätt. Dödsstraffet avskaffades. De som tagit sina liv tilläts att begravas i vigd jord.
Den nya synen på döden har också påverkat begravnings­gudstjänsten. Begravningar, som ännu för en generation sedan kunde vara veritabla orgier i tårar och sorg för en hel bygd, håller nu snabbt på att utvecklas till en ljus hyllning till livet.

Den politiskt, religiöst och ekonomiskt fristående föreningen Centrum för samtidsanalys har sedan 2001 undersökt förändringarna i tro och värde­ringar genom enkäter gjorda av Demoskop och United Minds. De sex enkätundersökningar vi gjort det senaste decenniet visar att mer än en tredjedel av svenska folket som helhet och mer än två tredjedelar av landets ungdomar tror på en reinkarnation, en själens återfödelse i en ny kropp. Reinkarnationstron är ny i vårt land och har brutit sig fram av egen kraft.

För den som tror att själen kan återfödas i en ny kropp blir begravningsgudstjänsten inte ett tack och farväl för evigt, utan ett tack för det här livet, kanske i väntan på ett nytt liv i en ny kropp. Tanken på själens återfödelse i en ny kropp öppnar också för en tro att själen lever vidare när kroppen dör och kan komma tillbaka till jorden i en ny kropp, kanske med dunkla minnen av tidigare liv.

Reinkarnationstron betyder att den kristna tron ges en ny tolkning jämfört med det traditionella synd- och förlåtelseparadigmet. Domen över det enda jordiska livets misstag ersätts av en tro på själens eviga gemenskap med Gud och en vandring mellan den andliga och den materiella världen. Nästan tvåtusen års predikan om ett individuellt ­sonande av personliga synder ersätts med en tro på ett liv före detta livet och synen på varje liv som en utveckling.

Vad säger Bibeln? Det finns flera belägg i Nya testa­mentet som bara kan tolkas som att Jesus räknade med reinkarnationen, även om han – i den text vi nu har i Bibeln – inte predikade den. Jesus ställdes inför en blindfödd pojke och fick frågan om det var pojken eller pojkens föräldrar som syndat, efter­som pojken som straff för synder var född blind. Skulle pojken vara blindfödd som straff för sina synder måste han ju ha syndat i ett tidigare liv. Jesus korrigerar inte de frågandes utgångspunkt utan går in i diskussionen utifrån de givna förutsättningarna, vilket måste ses som att han accepterade utgångspunkten.

Ett annat exempel: I ett samtal med lärjungarna i anslutning till mötet mellan Mose, Elias och Jesus på förklaringsberget framgår att Jesus räknar med att profeten Elia var återfödd till jorden i Johannes döparens gestalt.

Tror man på en reinkarnation får det omfattande teologiska följdverkningar. Den traditionella synen på frälsningen ersätts av en ny syn. Frälsning är för många människor i dag inte som i den traditionella kyrkliga synen att människan friköps från synder i en himmelsk rättegång där Kristus med sitt liv ­betalar våra synder, eftersom vi är så syndiga att vi inte kan sona oss själva. Frälsning är för många i dag i stället liktydigt med ett inre lugn och en harmoni. Det är alltså en subjektiv upplevelse i nuet, inte en utanför människan liggande gudomlig rätte­gång.

Konsekvensen blir att man tror att själen vilar hos Gud i väntan på ett eventuellt nytt liv. Frågan blir då om man kan kommunicera med den som ­vilar hos Gud. Våra undersökningar visar på en alterna­tiv folklig kristen tro i relation till den traditionella kyrkoläran också på den punkten. Spontant fick vi utan att fråga om det ett antal redogörelser för paranormala upplevelser och erfarenheter. Mer än 40 procent av folket tror att en sådan kommunikation är möjlig. Paranormala upplevelser är alltså vanligare än vi tror.

Dessa insikter ställer kyrkolivet inför stora utmaningar. En fingervisning om den fortsatta utvecklingen kan vara att öppenheten för dessa nya synsätt är ungefär 25 procent större bland de kyrkligt aktiva än hos folket som helhet vad gäller tron på själens återfödelse i en annan kropp, tron på ödet, att allt är förutbestämt, tron på healing och en positiv inställning till astrologin.

Bengt Wadensjö

biskop emeritus

http://www.svd.se/vaxande-tro-...

 
Eestlased Rootsis