See artikkel on trükitud:
https://www.eesti.ca/eu-styret-som-kinas-politbyra/article36022
”EU-styret som Kinas politbyrå”
21 Apr 2012 EWR Online
I sin nya bok om makt och demokrati uttrycker Nordeas styrelseordförande Björn Wahlroos starkt kritik mot EU, och jämför unionens styre med den kinesiska politbyrån. "Vi tror att vi lever i en demokrati, men det finns ett enormt demokratiunderskott", säger han.

Nordeas ordförande Björn "Nalle" Wahlroos".
Foto: Magnus Neideman Hjalmarson
17 april 2012 kl 13:47, uppdaterad: 18 april 2012 kl 13:58
Boken, som på tisdagen lanserades på svenska, är en maktfilosofisk exposé, med början i Magna Charta och som på vägen mot den fulländade marknadekonomin - hans eget ideal - avhandlar allt från äganderätt, till nationalstaten och bolagets födelse.
Han gör själv ingen hemlighet av att några av åsikterna är kontroversiella, och lyfter särskilt fram sin kritik mot EU-bygget. Medan han beskriver EU som en marknadsliberal framgång, är han omåttligt kritisk till dess styre.
- Vi går här och tror att vi lever i en demokrati, men i själva verket lider EU av ett enormt demokratiunderskott, säger Björn Wahlroos.
Kritiken fokuserar delvis på att mycket av arbetet inom EU har, som han uttrycker det, skett i smyg.
”Processen har för det mesta försiggått utan insyn, under ledning av en till största delen självutnämnd elit i unionens kärna och bara sällan har väljarna konsulterats i fråga om större reformer. När folkomröstningar av ett eller annat skäl har anordnats, har resultatet ofta gått Bryssel emot”, skriver Wahlroos i boken.
Den kontroversielle bankmannen jämför sedan det europeiska beslutsfattandet med den kinesiska politbyrån.
- Säger man detta till politiker i Europa så blir de alldeles chockerade. Men om ni tänker, desto mer stämmer det, då båda regeras av ungefär 24 män och kvinnor som ingen vet hur de egentligen har blivit valda. De har blivit valda av några slags regionala grupper och reflekterar inte kompetens, utan regional representation, och båda har en president som ingen kommer ihåg namnet på, och som inte blivit vald i allmänna val, säger Björn Wahlroos, och understryker att det är bokens mest kontroversiella bidrag.
Mot den bakgrunden menar han att det är ”mycket tvivelaktigt” om de europeiska väljarna någon gång kommer att vilja ge upp något av sin nationella suveränitet mot utbyte mot en starkare federal demokrati.
I stället förutspår bankmannen mer inomeuropeisk konkurrens om skattebetalarna, något han i grund och botten tror är en positiv drivkraft för nationens medlemsländer.
Märkmed: